Att sommaren är kort är väl knappast någon nyhet, men att den skulle gå så fort? Vad hände, liksom? Vad vi ägnade oss åt under de där futtiga sommardagarna? Operation upprensning! Det finns något visst i att hålla efter. För när man inte håller efter, ja, då gror det igen något helt ohemult. Alvas fina blomsterrabatter framför huset är borta sedan länge. Lupiner, gräs och annat har förvandlat tomten till en veritabel djungel (och man ville liksom inte tänka på vad som kunde gömma sig där under all växtlighet – jag tänker på ormar, fästingar och såna otrevligheter). Det var bara att börja röja!
Och det hade funnits en stig ner till sjön en gång. Men den var helt ogenomtränglig. Men utrustad med rätt redskap, löste det sig också och sen gick det utmärkt för oss att gå ner och ta ett dopp när vi blivit svettiga (för att inte tala om att hunden plötsligt hade tillgång till världens största vattenskål – lycka!).
En dag kommer bonden som bor en bit bort för att slå åkrarna. Eller ängarna. Eller fälten. Ja, de öppna ytorna. Det känns lite speciellt. Och det blir väldigt fint. 
Allt är inte arbete. Svärfars båt har fått en ny boplats och erbjuder fina roddturer. Min nya kajak ligger i ladugården och väntar på paddelturer runt sjön.
Sen blev det höst. Och vi insåg att vi var tvungna att göra något åt taket. Det var nämligen inte helt tätt. På ena sidan sitter gammalt fint (sprött) lertegel, på andra betongpannor. Vi valde att gå all in på lertegel – under, under över alla under – ett gemensamt beslut utan diskussion! När arbetet är påbörjat – vi har avsatt en helg för ena sidan (den andra får vänta, vi har planer och idéer för framsidan, den som vetter mot sjön, upptäcker vi att vi nog måste ta bort hela råsponten. På insidan hittar vi gamla, gamla tidningar – till och med från Amerika! Dem försöker jag ta bort så varsamt som möjligt för att spara.
Men när den nya råsponten är ditlagd har Jerker ett superfint underlag att lägga det nya taket på. Då inser vi att skorstenen, trots godkänt från sotaren, inte alls är så bra som vi trodde. Att kronan var dålig, det visste vi, men när Jerker (med hjälp) lyfter bort den, följer översta lagret tegelstenar med. Och när de börjar plocka bort de lösa stenarna är det bara att fortsätta – ända ner till taknocken. Så nu ska vi mura en skorsten också. Då är det tur att vi inte har bråttom.
Lärdom: När man renoverar gamla hus tar allting minst dubbelt så lång tid (och det sägs att allting också blir minst dubbelt så dyrt).
Kloka ord om tålamod (fritt knyckta från livet.se:
Gud jag vill ha tålamod, och JAG VILL HA DET NU!!!
| Gud give mig tålamod att finna mig i sådant jag inte kan förändra, mod att förändra sådant jag kan förändra och vishet att skilja det ena från det andra. |
Att få allting behöver inte nödvändigtvis innebära att man får allting genast.
